I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

torsdag 10 maj 2012

Värsta bilresan ever

Körde till Falun igår för att arbeta på mässa, 60 mil i bilen...inte roligt!
Det tyckte nog inte den lille heller även om jag inte känner protesterna riktigt än.
Har stått på mässa hela dagen och ryggen är trött.
Messade lite med L som arbetar på samma kontor som jag, hon har fått åka till sjukhuset för havandeskapsförgiftning, men hennes bebis mår bra, det är mest L:s prover som inte är de bästa slaget.Hon har två veckor kvar av graviditeten, men det känns som att det blir nog ganska snart en förlossning. En liten föraning jag har.

Funderade varför jag inte kan känna nåt ännu, sökte lite på forum där ganska många som har framliggade moderkaka inte känt sparkar. Många av dem kände inget förrän i vecka 25, och det känns tryggt att inte vara ensam. Kände att jag fick stöd utifrån på något sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar