Valborg

Nykter valborg, för oss båda för ovanlighetens skull.
Vi startade dagen med en lång sovmorgon, jag behövde vila ut ryggen och har sprungit upp på toaletten vid flertalet tillfällen under natten.
Lång mysig frukost och sedan pyssel. Jag satte mig på altanen med mina böcker och D fixade i garaget. En underbart solig dag som gav mycket energi.
På eftermiddagen grillade vi och begav oss sedermera till brasan i Förlösa. Det är hit alla barnfamiljer åker tänkte jag när jag såg alla barn och barnvagnar och putande magar. Kände mig precis som hemma!
Nästa år är det jag som kommer med barnvagn och ska mysa framför brasan!

Ultraljudet

Imorse var det dags. Vi åkte in tidigt, och mötte L som tog emot oss. Det är dags för ultraljud och jag är 19+0 idag, alltså i vecka 20, alltså halvvägs!
Jag har varit orolig för att jag inte känner den lille, men L berättade för mig varför det kunde vara så.
Jag har nämligen framliggande moderkaka vilket innebär att den lille måste buffa på den för att jag ska kunna känna något. Den blir som en slags kudde sa hon, och det kan dröja lite till innan du känner något.
Jag kände en otrolig lättnad när hon förklarade detta för mig samtidigt som jag fick se hjärtat slå på den lille. Krabaten växer och jag likaså tydligen.
Ögonen tårades lite lätt när vi gick igenom hela kroppen, men den lille var skygg idag och grejade mest runt och ville absolut inte vara med på bild.
Jag fick dock en fin bild av ansiktet i profil, samt en fot underifrån. En söt liten fot. Näsan var en typisk H-näsa, sa sambon snabbt. Dvs. en liten uppnäsa som kommer efter mig.
Något kön kunde jag inte avgöra, även om man tror att man ser något. Det får bli lite könsneutralt ett tag till.

Nu känns det så skönt att veta att allt var väl med den lille och att det är bara att fortsätta i samma riktning. Fick en ny tid i början på juni då det hela sätts igång på allvar. Då kommer jag vara 25+0 och större än vad jag är nu...Men det blir jag så gärna. Bara svanskotan slutar bråka med mig...

Känner inget

Igår kväll låg vi och pratade, jag och D. Vi hade släckt lamporna, och småpratade lite i mörkret. Jag lade händerna på min mage och försökte förnimma någon känsla, någonting som påminde om någon som sparkar därinne, men icke.
D vände sig då kärleksfullt åt mitt håll och sa; "Var ska jag känna?" Jag lade hans händer på magen och han tryckte lätt med sina händer. Sedan låg han sådär en stund, men kunde heller inget känna.
Undrar om lillen sov då och bara var stillsam, eller om det är nåt. Alla mödrar har nog haft samma tanke, och egentligen är det nog inga konstigheter. Men jag är lite orolig. D vände sig sedermera bort och han konstaterade innan han somnade, att han också kände sig nervös.
På fredag är det dags för ultraljud, då får vi se om den lille krabaten är en sjusovare eller inte.

Helgen

Det har varit jag och min svanskota i fokus hela helgen. Det är jobbigt att vända sig om i sängen, resa sig ur stolen och sätta sig ner på toaletten.
Undrar om allt beror på att mina arbetstimmar spenderas sittandes i en bil.
Denna vecka ska jag inte resa så mycket, men det blir ändock en del sittande på en kontorsstol.

I helgen har vi pysslat med vår tvättstuga som renoveras. En massiv shoppingrunda på IKEA där skåp införskaffades och mycket letande efter en bänkskiva stod i fokus.
I min tvättstuga ska jag och lillen bo. Jag njuter av att tvätta, vika tvätt, stryka och mangla. Underbart!

Värk

Kände av det redan igår, min kropp tycker inte om bilen.
Nu sitter jag och pinar mig själv, men jag måste. Jag måste ju kunna sitta ner.
Jag har problem med ryggen och mer specifikt, svanskotan. Det gör så ont att jag knappt kan sitta, ligga eller göra förflyttningar. När jag ska resa på mig känns det som om någon slår mig hårt med en knytnäve och håller kvar den som en tryckande kraft.
Min kollega på jobbet som också är gravid förstod vad jag menade precis. Förhoppningsvis är det bara en slitning av att ha suttit mycket i bilen, men det kan vara en orsak från bebisen.
Någon gång kanske det går över. Känns lite tungt om det inte gör det, jag har hälften kvar av graviditeten...

Vagnen

Idag åkte jag, på min resa genom Sverige, förbi min allra närmaste L. Hon bor 30 mil ifrån mig, men jag försöker åka förbi henne närhelst jag kan.
Igår var jag klar tidigt och istället för att äta en trist lunch på en mack, stannade jag hos henne i några timmar.
L har tre barn, den stora var på dagis när jag kom och tvillingarna låg och myste på varsin plats.
Vi fick prata en hel del, äta gott och jag fick med mig en massa mamma-kläder som hon inte tänkt använda den närmaste tiden...
Jag köpte även hennes gamla barnvagn, en Emmaljunga. Hon köpte den till sin förstfödda, i åtanke att använda den till barn nummer 2, men när hon blev gravid visade det sig att det inte var ett barn i magen, det var två. Vagnen var därmed för liten och har stått på vinden sedan dess.
In i bilen med den och resan gick hemåt på eftermiddagen. När jag kom hem med den blev jag ganska förväntansfull eftersom det är liksom den första riktiga bebis-grejjen som kommer in i vårt hem. Nu står den där, i rummet som ska bli barnkammare. Den visade sig vara mycket intressant eftersom den stora katten flyttade in i den omedelbart. Jag lade över ett lakan för att slippa så mycket katthår som möjligt.
Lakan till trots, den där vagnen var väldigt skön att sova i, tyckte katten.

Sova

Kom fram tidigt på förmiddagen i nästa stad på planeringen. Somnade nästan i bilen på parkeringen... När jag fått mitt hotellrum lade jag mig på sängen för att vila en stund.
Då när jag slumrar till vaknar jag abrupt! Det läcker från taket!
Efter mycket om och men får jag ett nytt rum, droppfritt och när jag bäddar ner mig somnar jag fort. 1.5 timme senare vaknar jag till och inser att dag blivit kväll.
Ska försöka äta något nu och hoppas kunna sova inatt sedan.
Undrar om bebisen är lika trött som jag...

Obalans

Idag är vi i obalans, jag och kroppen, jag och bebisen. Vi får det inte att fungera.
Idag har jag gjort en längre resa i jobbet och kroppen tar stryk.
Först av allt är maten och hungern. Jag är inte hungrig, men mår illa och inser att jag kanske behöver äta. Petar i mig lite sallad och får en aning energi, inte mer.
Sedan kommer ryggen. Det tycker inte om att sitta still i en bilstol i mer än 1 timme, och jag har 4 timmars resa dit jag ska...Det här blir en lång dag.

Nu har jag kommit fram till hotellet, kände mig svimfärdig och gissar att jag behöver mat och dryck. Men det blir bara ett par tuggar som smakar gott, men jag tvingar ändå i mig mat mest för bebisens skull.
En längre promenad i solen gav mig lite energi innan jag gick till hotellet för att ta kväll. Nu är klockan snart 20 och jag är jätte-trött. Skulle nog kunna somna direkt om jag lade mig ner. Ska ta och sminka av mig och bädda ner mig. Somnar jag så somnar jag. Antagligen behöver bebisen det och så även jag. Då kanske morgondagen blir mer energifylld.

Promenad

I morse sken solen in genom sovrumsfönstret och D fick en idé när han drog sig i sängen.
Vi har massor att göra med renoveringen och egentligen har vi kanske inte tid med annat, men idag pausade vi med tvättstugan på fm.
Vi steg upp med raska steg efter att ha bestämt oss för att ta tag i dagen och njuta av solen.

Efter frukost satte vi oss i bilen och körde mot Öland och mot Arontorp. Nu skulle jag äntligen få se den där berömda "rosen" som alla talar om.

Ett dimmigt Öland mötte oss och när solen sprack upp genom molntäcket rök det från fältet alltmer fukten dunstade. Vi parkerade lagom tills att himlen var blå och började vår promenad genom hagar, skogar och snår. Vi såg blommor, vi såg "rosen", lyssnade på fåglar och bara njöt.
Underbar start på dagen, men 2 timmars promenad tog ut sin rätt på mina ligament, det gör sjukt ont i ljumskar och ben, för att inte tala om ryggen. Men men, det var sol jag ville ha, så då var plågan lätt.

Vi avslutade vår Ölandstripp i Färjestadens hamn, med varsin mjukglass från Hasses. Mjukglass i bägare med saltlakrits-flakes. Nu är det vår!

Såhär ser "rosen" ut. Det är en våradonis och växer bara på Öland och kring Arontorp.


Det blev ingen lugn eftermiddag sedan bara. När vi kommit hem tog vi en kort vila på varsin soffa för att sedan ta oss ner i källaren och till flytspacklet.
Nu är golvet flytspacklat och klart, mer hann vi inte. Jo, jag hann så lite mer frön, krasse och luktärt, samt lite städning innan det är dags för Mästarnas mästare och en lugnare kväll.

Känna på magen

Idag var jag barnvakt åt min systerdotter, M, som är 4.5 år.
Vi pysslade lite i trädgården, gick och handlade mjölk och planterade tomatfrön.
När vi gick in i huset för att måla med vattenfärger började frågorna bubbla mer och mer...
Hon frågade om bebisen, om jag tror att den har snopp eller snippa, vad den ska heta osv.

Helt spontant och i ett ögonblick som nästan gjorde mig tårögd är när hon sträcker fram sin lilla hand och lägger den på min mage. Helt spontant bara som barn kan.

Antingen har hennes mamma eller mormor berättat för henne att man kan känna bebisen som sparkar därinne, men jag fick förklara för henne att än så känner varken hon eller jag några sparkar. Bebisen är för liten och behöver växa lite till.

Jag drömmer om den dagen när hon kan komma hem till mig igen och känna sin första bebisspark mot sin lilla hand. Lilla M, du är mig så kär.

Det stramar

Igår kände jag det kraftigt när jag böjde mig ner och skulle resa mig upp. Det stramar och sträcker i ljumskarna och "runt magen" och det känns inte alls behagligt. Det är nästan smärtsamt och jag vet inte hur du gör i din vardag, men jag gör uppenbarligen den böjande rörelsen ofta eftersom det gjorde rejält ont igår när jag la mig. Undrar om det är ligamenten som töjs ut nu?

Min rygg har tagit stryk av graviditeten, jag har ju sedan barndomen problem med den, och varje kväll är det en befrielse att få lägga sig ner och vila den. Jag försöker att vara aktiv på dagen och röra den så mycket jag kan, i hopp om att den inte låser sig och spökar för mycket.

Påskdagen

Tog tag i mitt liv efter gårdagens påskträff på Öland, jag tog mig i kragen efter uppmanade blickar och pikar från D. Jag tog mig utanför dörren till solen, visserligen lite kall vind, men ändock sol.
Jag hämtade en kratta och trotsade min trötthet och började räfsa tomten.

Det kändes så skönt med värmande sol mot min svarta tröja och känna vinden i ansiktet, men fasiken vad andfådd jag blev efter en stunds krattande!
Vi grillade korv till lunch och njöt av solen tills molnen tog över himlen och det var dags att gå in. Det är sådana kontraster mot gårdagen och den snö som låg runt vårt hus, och stormbyarna som vinade utanför fönstret.

På eftermiddagen kom min systerdotter E och myste. Härlig tjej, med mycket funderingar och tankar i livet. Hon pratade mycket framtidsplaner, både för hennes egen del och för bebisen som ska komma. Jag berättade hur jag mår, hur det känns och alla frågor hon kunde komma på. Det var en mysig stund över en kopp te. Hon stannade kvar, vi kollade på film och hon sov över.

Lång fredag

Idag är det andra dagens ledighet och jag borde ha sovit ut efter två sovmorgnar, men icke.
Jag är så trött, har kommit in i en riktig svacka och orkar i princip ingenting.
Sitter och försöker göra lite skolarbete, men gäspningarna kommer ifatt mig hela tiden.

Jag har alltså sovit i 10 timmar och har nu varit vaken i 3 timmar. För några minuter sedan kom de första gäspningarna. Det här är sjukligt trött, ska det vara såhär?!
Jag skulle nog lätt kunna lägga mig och sova en timme eller så.
Idag händer det ju inte så mycket, frågan är om det är därför man liksom blir extra trött? När man tänker långfredag blir man ju lite extra slö, eftersom det är en "lång"-fredag.

Det är en ganska lugn påsk ändå, idag ska jag göra efterrätt till påskaftonens middag hos D:s syster på Öland, ett traditionellt påskbord med släkt och mys. Ska bli trevligt, om jag nu kan hålla mig vaken. Jag kan ju nu visa upp en liten bulle på magen och det börjar bli påtagligt att jag är gravid.

Seg dag

Fruktansvärt seg dag idag, var med D och shoppade kläder och sedan en tur för att kolla staket/vindskydd/insynsskydd till altanen. Jag gäspade hela tiden, ont i fötter och ont i rygg. Ska det vara såhär nu till september? Jag orkade inte ens gå i tre klädaffärer! Suck...
Väl hemma så var det bara att bita i det sura äpplet och ta fram dammsugaren. Det har varit ett fantastiskt väder men jag orkar inte ens vistas ute i solen.
Nej, idag var ingen bra dag. Kommer somna tidigt.

Gratulationer

Igår ringde telefonen på kontoret och mitt under samtalet kom det fram ett; "Grattis, det går visst ett rykte på stan..."
Jag blev lite chockad först och tänkte; "Vad grattar han för?" Sedan slog det mig; "Kan det vara förlovningen, eller?" Efter en stunds tystnad i telefonen förstod jag att det var graviditeten som gratulerades.
Idag fick jag ytterligare ett grattis och ett; "Hur mår du?" Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken att jag är gravid och att kunna berätta det för någon. Det känns fortfarande overkligt och det är nog magen jag behöver ha för att själv fatta. Om den inte står ut, ser man bara tjock ut och än så länge så är jag nog i den fasen.

Kalas

Var på kalas idag, systersonen fyllde 19 igår och det var lite grillat med fika som efterrätt. Härligt att träffa familjen samlad igen, tillsammans med andra vänner till min systers familj.
Mitt stora bekymmer var klädsel. Nu börjar magen synas och jag har svårt att dölja den. Eftersom vi skulle åka vidare till en annan fest, fanns inte tid att byta om emellan så det var bara att hitta nåt som passade till båda tillfällena.
Jag provade det ena efter det andra, men det kändes inte bra. Sedan efter mycket om och men så konstaterade jag: Va fan spelar det för roll om magen syns! Nu är det väl dags att visa det för de som inte redan vet.
Så så blev det. Den svarta tröjan smekte runt min mage och alla som vistades i min närhet fick se skapelsen.
Jag är ju gravid, och nu skiter jag i att dölja det!