Jag berättade mina symtom för henne och redan där hade hon ställt diagnosen, men hon klämde och petade ändå på mig för att förvissa sig om hur illa det var.
Det var som vi befarade, mina fogar är överrörliga och lever ett eget liv. Jag fick en massa tips och tricks av henne hur jag ska klara av tiden i bilen som kommer framöver, samt vad jag kan tänka på när jag är på kontoret eller hemma. Fick lite övningar av henne också.
Dessutom fick jag ett bälte av henne, som ska hålla ihop mina fogar. När jag satte på mig detta blev jag yr, kissnödig och det känns som att man klämmer ihop bebisen. Jag bad faktiskt ursäkt till magen när jag stod och spände på mig bandet även om jag vet att bebisen inte ligger så långt ner i magen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar