Separationsfasen

GAAAHHH!

Blir tokig!!!

Eller, inte tokig kanske, men tröttare än vanligt. Ida går igenom separationsfasen som alla barn tydligen går igenom kring 8 månaders ålder. Hon vill inte vara ensam, kan inte leka ensam och vill absolut inte sova. På nätterna drömmer hon mycket, vaknar och skriker hysteriskt.  

Läste på nätet att fasen kräver ömhet och närhet och ju mer av den varan, desto kortare fas. 

Två tänder gör säkert sitt i den där lilla kroppen. Skruttan...

Ingen navelsträng, men ändock sitter vi ihop, lilla Ida och jag. 

Lilla damen ska stå numera, och gärna gå med levande stöd. Hon sträcker sig efter möbler, händer, blomblad, ja i princip allt hon tror att hon kan hålla i sig i. Hon är klart stadigare i skor, ska köpa kavat eller pax i veckan som kommer. 

Nummer två

Glöm vad jag skrev om symtomfri tand...

Nu har tand nummer två ploppat upp och det är grinigare än vanligt. Ida vill inte sova, punkt.
Hon skriker, ålar runt, klättrar, kastar nappar...ja hon gör allt för att inte sova.
Nattningarna tar lite längre tid och har gjort i några dagar, nu på fm. gick det inte ens att lägga henne för morgonvila. Hon kämpade i 2 timmar innan det var dags att ge upp och somna.

Jag har alltid sett min envishet som min styrka och uppskattat den, då jag får saker och ting gjorda. Men Idas envishet (som troligen är ett arv från mig) är hutlös!
Herregud, vilken envis unge! Hon markerade ju redan i magen att hon var bestämd. Jag fick ju inte ligga på vissa sidor, sova före kl 2 på natten osv. Hon stannade ju kvar i magen i två veckor extra, bara för att hon kunde.
Det är visserligen häftigt att hon är en liten person nu, en liten tjej med enorm vilja. En av mina favoriter i sagornas värld är lilla My. En tuff lillgammal tjej som är envis och häftig. Biter ifrån och tycker vad hon vill. Jag hade My som namnförslag till denna lilla tös. Det gick inte igenom, men en liten My, det är hon allt...

Mors dag!

Nu har jag fått fira min första mors dag!
Fick blommor och ett fint paket ifrån D och skruttan!
En god lunch innan jag och D delade på oss för att fira våra egna mödrar. D for till Öland och jag till landet.

Hittade denna på internet, såhär är tanken att det ska firas tydligen... :)




En regnig, men fin dag blev det till slut. Tills Ida skulle sova, eller rättare sagt, vägrade sova...

Plopp!

Plötsligt händer det. Igår såg jag något, idag kände jag något...
Det har sagt plopp utan att jag märkte nåt.
Ingen feber, inte särskilt grinig, magen ok, ja alla symtom missade vi.
Den första tanden kom ändå!

I dagens ösregn har vi ändå lyckats ta oss till centrumet här i byn, för att handla lite. Skrutt pigg och go och glad. Nu sover hon gott i sin säng, med öppet fönster, fågelsång och ett regn som faller utanför. Mycket rogivande.

I morse när vi åt frukost kunde jag inte sluta fascineras av den lilla som satt där. Hur trött hon än är, och hur grinig hon än är, så lyckas hon alltid bli lugn när hon får pilla. Det finns en grej som är särskilt intressant vid matbordet. Hur man än vrider och vänder på den hittar hon alltid rätt och pillar på precis rätt ställe.
Kolla in bilden så förstår ni vad jag menar. Den där "lilla svarta" lyckas hon alltid hitta och komma åt.

Pill pill pill på den svarta pilen...

Ni kvinnor snackar om att föda barn, men.......

Den må vara lång, men ett måste för alla män att se!

Ni mammor därute, ni är bäst!

Tomhet

Det är tomt här hemma. Tyst och tomt... Igår åkte Ida till mormor för att stanna över natten. Hon ska sova över där tillsammans med sin kusin M som lovat att ta hand om henne. Lilla M är 5 år gammal och tar gärna hand om lilla Ida, för som hon säger: "jag är stor nu, jag kan köra barnvagnen".

Det var med blandade känslor jag lämnade bort henne igår. Hon har säkert haft jättekul, och vi fick en hel del gjort i trädgården igår. Men varje gång jag gick in i huset tittade jag in i hennes rum för att se om hon vaknat. Men där var det tomt... När D och jag var ute i trädgården väntade vi båda på att babyvakten skulle börja spraka. Men icke. 

Ringde igår kväll till mamma och enligt henne var allt bra. Jag var aldrig orolig för det egentligen, mamma har 6 barnbarn så det är ju inte första gången hon passar småttingar.

Idag regnar det och jag ska köra ner och hämta skrutt. Blir svårt för oss att göra det vi tänkt i trädgården idag. Tungt att gräva gropar för trappan, svårt att måla järnbitar eller limma steg till trappa och mur. Får se vad vi gör idag då. Undrar vad skrutt vill göra? Troligen sova! Hon är väl utmattad av all havsluft och lek med M. 

Hon kan!

Imorse efter morgonmys och frukost satte jag dottern på golvet för att göra mig en kopp te.

Hörde då suckar och pustar ifrån vardagsrummet och fick se henne resa sig från sittande till stående med hjälp av sitt babygym som stöd. 

Pappa D har nämnt nåt om det, men nu fick jag se det helt själv. Duktig tjej!

Nu är hon 7,5 månad, vad som helst kan hända. Vi har börjat med up&go-blöjor då Ida är mycket mer rörlig och har även börjar pilla på tejpen till de vanliga blöjorna. Vi har provar pampers, värdelösa! De vanliga blöjorna som vi haft sedan länge är kanon och jag tänkte; jamen då fortsätter vi med samma märke. Men tji fick jag, pampers är skit vad det gäller up&go och passformen är katastrofal. Har nu köpt Libero för att testa, hoppas de sitter bättre. 

Blöjor är en hel vetenskap och jag minns att innan jag fick barn var jag så trött på mina vänner som skaffade barn. De skulle prata barnvagnar och blöjor hela tiden. Nu förstod jag deras resonemang. Det är en djungel! Tack gode Gud för mammagruppen som finns som stöd! Vi byter mycket erfarenheter med varandra. 

Nu ska jag återgå till tidning och te, Ida tog precis en morgonsovstund...

Blöjdjungeln...

Välkomna hem!

Igår kom de äntligen hem, mormor och morfar som varit utomlands i en vecka!
Snart ses vi och Ida kräver mormor-mys!

Välkomna hem!

Jord, grus och lera...

Har haft en vecka av non-blog-existing-life då vi gräver dränering på vår framsida. I samband med att dräneringen görs, ska buskar flyttas (Bamse-rhododendron x3) och gångar ska förberedas. Det verkar som att de blir klara idag och att vi sedermera kan börja pyssla med plattläggningen.
Det blir nog bra när det är färdigt...!

Skruttan växer och mår bra. Hon har de senaste 2 veckorna lärt sig klappa händer när man säger "Klappa händer", stolt som en tupp! Hon ler med hela ansiktet och applåderar gärna andra när de gör nåt kul. När vi babysimmade i onsdags, applåderade hon sin fröken när fröken plaskade i vattnet och gjorde stora vågor.

Det som känns konstigt, och som slagit mig nu, är att man inte går till BVC lika ofta. Nu har det ju gått en månad och då brukar man ju gå dit, men det är ju inte förrän om ytterligare en månad som det ska göras. Känns skumt. Inte för att jag tror det behövs, hon äter och går upp i vikt, kläderna blir mindre och mindre, men ändå...känns som att man vill ha koll ändå. Jaja, ska dit i början på juni så då får vi ta en check.

Klädstorlekar är nåt som förbryllar mig när det gäller barn. Ida har haft 74 sedan hon var 4,5-5 månader och nu är vi inne på 80 och till och med 86 i vissa plagg. Märkligt att en 86:a skiljer sig så mycket från en annan 86:a. Det finns liksom ingen generell regel utan man får måtta och mätta kläder mot varandra hela tiden.
Hon är ju så lång och har varit längre i överkropp än ben, vilket hon nu verkar kompensera och benen har kommit ikapp i växandet. Kanske är ett ilands-problem...

Maj månad

Så var april över, maj har kommit för att stanna ett tag.
Vi myser i solen dessa dagar, underbara solen! Ska visst bli riktigt varmt och gott de kommande dagarna. Har hört rykten om 21 grader!

Vi är ganska osociala just nu, Ida har varit förkyld i en vecka. Det bröt ut lagom till ett 75-årskalas som vi var på i lördags. Hon kämpade tappert ändå under kalaset, vägrade sova och skulle titta på allt och alla närvarande. Valborg firade vi hemma, vi hade ingen ork att ta oss till någon brasa i blåsten i år. Nej, vi tar det nästa år istället.

Vi är som sagt inte så sociala nuförtiden. Vi håller på med vår trädgård och då vår framsida främst. Vi ska dränera och lägga nya gångar, flytta buskar och allt sånt där. Den tid som blir över tar vi det väldigt lugnt med. Vi ska pyssla ett tag till, sedan kommer vi tillbaka till livet igen! Det lovar vi!

Lill-fisen växer fort, hon kravlar runt på golvet och har nu sedan en vecka tillbaka kommit på hur man klappar händer. Hon häver sig upp mot det mesta och vill gärna stå upp. En envis tjej som inte ger sig. Hon har temprament, det ska gudarna veta. Vi har våra strider vid matbordet ibland.

                                                       Klappa händerna! Favoriten just nu!