I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

fredag 20 april 2012

Värk


Kände av det redan igår, min kropp tycker inte om bilen.
Nu sitter jag och pinar mig själv, men jag måste. Jag måste ju kunna sitta ner.
Jag har problem med ryggen och mer specifikt, svanskotan. Det gör så ont att jag knappt kan sitta, ligga eller göra förflyttningar. När jag ska resa på mig känns det som om någon slår mig hårt med en knytnäve och håller kvar den som en tryckande kraft.
Min kollega på jobbet som också är gravid förstod vad jag menade precis. Förhoppningsvis är det bara en slitning av att ha suttit mycket i bilen, men det kan vara en orsak från bebisen.
Någon gång kanske det går över. Känns lite tungt om det inte gör det, jag har hälften kvar av graviditeten...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar