Imorse var det dags. Vi åkte in tidigt, och mötte L som tog emot oss. Det är dags för ultraljud och jag är 19+0 idag, alltså i vecka 20, alltså halvvägs!
Jag har varit orolig för att jag inte känner den lille, men L berättade för mig varför det kunde vara så.
Jag har nämligen framliggande moderkaka vilket innebär att den lille måste buffa på den för att jag ska kunna känna något. Den blir som en slags kudde sa hon, och det kan dröja lite till innan du känner något.
Jag kände en otrolig lättnad när hon förklarade detta för mig samtidigt som jag fick se hjärtat slå på den lille. Krabaten växer och jag likaså tydligen.
Ögonen tårades lite lätt när vi gick igenom hela kroppen, men den lille var skygg idag och grejade mest runt och ville absolut inte vara med på bild.
Jag fick dock en fin bild av ansiktet i profil, samt en fot underifrån. En söt liten fot. Näsan var en typisk H-näsa, sa sambon snabbt. Dvs. en liten uppnäsa som kommer efter mig.
Något kön kunde jag inte avgöra, även om man tror att man ser något. Det får bli lite könsneutralt ett tag till.
Nu känns det så skönt att veta att allt var väl med den lille och att det är bara att fortsätta i samma riktning. Fick en ny tid i början på juni då det hela sätts igång på allvar. Då kommer jag vara 25+0 och större än vad jag är nu...Men det blir jag så gärna. Bara svanskotan slutar bråka med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar