Officiellt

Nu är det officiellt.
D är pappa till den lille som växer i min mage!
Var det någon som tvivlade?

Vi var på socialförvaltningen igår och inför två vittnen fick han skriva på att han var far och jag som mor godkände och instämde. Ganska skumt ändå, att man måste skriva på papper och sånt, men det är väl enklare om man är gifta. Det är väl i och för sig ingen garanti att den man är gift med, är far till barnet. Det finns nog några kvinnor därute som inte har "rätt far" till sitt barn.
Vi skrev även på papper för delad vårdnad så det är löst inför kommande framtid.

Magen växer på, vi är strax utanför kurvan som barnmorskan följer, mest på grund av att min mage är så "hög". Bebisen har inte sjunkit ner så djupt ännu utan ligger med rumpan ganska högt upp mot min magsäck och lungor. Det känns, det kan jag lova. En konstant tryck som gör en andfådd och illamående samtidigt som ett huvud borrar sig ner och gör mig konstant kissnödig.

Det känns som att jag kommer få en lång bebis, kanske för att vi båda varit långa när vi föddes. Undrar hur tung den lille behagar att bli. Bara det inte blir en 4.5 kg-bit som jag själv var. Det blir tungt att bära runt på i huset...Fast å andra sidan...perfekt träning och ett sätt att komma i form på! Jag hoppas bara på att jag slipper gå över tiden med alltför många dagar. Hoppas den lille blir färdigbakad i tid och behagar att komma ut. Jag är ju en person som hatar att komma försent och tycker det är oartig att komma sent, medan D är en ständig tidsoptimist och lever på att bara man kommer fram så spelar klockslaget ingen större tid. Hoppas den lille får min egenskap där och kommer "i tid"...