Barnmorske-koll

Tog en tur förbi barnmorskan idag för att kolla upp magen och se så allt stod rätt till.
Pratade lite allmänt om min hälsa, hur jag mår och hur det känns. Pratade om det som togs upp på föräldrarträffen senast, dvs. amning.
Vi kom även in på förlossning och tankar inför det.

Magen följer kurvan, mina värden var kanon, även om ett kapillärt Hb på 114 för mig är extremt lågt...jag som blodgivare, är van att ligga på 135... För bebisens del är det bra om jag inte ligger däruppe i mina värden, 114 är helt ok enligt barnmorskan, men det känns fel när man ser provvärdet.

Mitt blodtryck är högt! Jag har 110/65 nu! Wuhu! Jag har alltid legat 85-90/50 hela livet och nu har jag petat mig upp över 100, och till och med 110! Wuhu!
För er andra som inte är insatta så innebär detta att jag som har extremt lågt blodtryck i vanliga fall, får ett så kallat högt blodtryck när det hamnar på det normala 110-120. Jag är alltså onormal...

En häftig grej hände när vi letade efter hjärtslagen i magen. För det första ville den där inne inte vara med och snurrade runt, utan att jag kände det. Sedan kom barnmorskan nära och fann en puls. När hon försökte rikta in sig så fick dopplern (pulsmätaren) en kick så den studsade på utsidan. Det var någon där inne som inte ville bli störd.
Barnmorskan var dock envis och letade sig vidare. Då hör man hur den lille där inne blir irriterad och hjärtats slag blir kraftigare och slår fortare och fortare.
- Det var en härlig reaktion! konstaterade barnmorskan. En krabat som vet redan vad den vill och inte vill!