Blir tokig!!!
Eller, inte tokig kanske, men tröttare än vanligt. Ida går igenom separationsfasen som alla barn tydligen går igenom kring 8 månaders ålder. Hon vill inte vara ensam, kan inte leka ensam och vill absolut inte sova. På nätterna drömmer hon mycket, vaknar och skriker hysteriskt.
Läste på nätet att fasen kräver ömhet och närhet och ju mer av den varan, desto kortare fas.
Två tänder gör säkert sitt i den där lilla kroppen. Skruttan...
Ingen navelsträng, men ändock sitter vi ihop, lilla Ida och jag.
Lilla damen ska stå numera, och gärna gå med levande stöd. Hon sträcker sig efter möbler, händer, blomblad, ja i princip allt hon tror att hon kan hålla i sig i. Hon är klart stadigare i skor, ska köpa kavat eller pax i veckan som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar