Nu har tand nummer två ploppat upp och det är grinigare än vanligt. Ida vill inte sova, punkt.
Hon skriker, ålar runt, klättrar, kastar nappar...ja hon gör allt för att inte sova.
Nattningarna tar lite längre tid och har gjort i några dagar, nu på fm. gick det inte ens att lägga henne för morgonvila. Hon kämpade i 2 timmar innan det var dags att ge upp och somna.
Jag har alltid sett min envishet som min styrka och uppskattat den, då jag får saker och ting gjorda. Men Idas envishet (som troligen är ett arv från mig) är hutlös!
Herregud, vilken envis unge! Hon markerade ju redan i magen att hon var bestämd. Jag fick ju inte ligga på vissa sidor, sova före kl 2 på natten osv. Hon stannade ju kvar i magen i två veckor extra, bara för att hon kunde.
Det är visserligen häftigt att hon är en liten person nu, en liten tjej med enorm vilja. En av mina favoriter i sagornas värld är lilla My. En tuff lillgammal tjej som är envis och häftig. Biter ifrån och tycker vad hon vill. Jag hade My som namnförslag till denna lilla tös. Det gick inte igenom, men en liten My, det är hon allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar