I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

torsdag 6 juni 2013

Hemifrån

Jag är iväg på en lite trip, åkte i tisdags och kommer hem idag, torsdag. Ida har bott hos mormor sedan måndags kväll eftersom D har jobbat och fixat med huset om kvällarna.
Kan inte säga att jag har mått dåligt av att vara utan Ida. Det är tomt, något saknas, men jag vet att hon har det superkul hos mormor. Min mamma skickar bilder titt som tätt. En bild på Ida när hon leker, står, äter, sover, kryper i sandlådan... Ja, jag är uppdaterad. 
Nu inväntar jag lite dagsshopping innan det är dags att ta flyget hem. Måste ju handla nåt till lillfisen, och till mormor som tack. Kanske köper jag nåt till mig själv också... Kanske...
För visst är det så när man får barn. Man lågprioriterar sig själv. Barnet har det allra senaste i klädväg och moderna prylar runt sig, medan man själv går runt i sunkiga mysbyxor och flottigt hår. Man anstränger sig lite när man ska gå ut med vagnen om det inte är tidigt på morgonen eller väldigt sent, för då är det ju ändå ingen som ser dig. Tragiskt men sant!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar