I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

måndag 17 september 2012

Barnmorska

Idag var det dags igen.
S var beredd på mig, jag kissade på sticka, mätte blodtryck, mage och allt det där.

Hon bekräftade det som jag känner, det är något på gång inom mig. Mina värden bekräftar även detta och jag ska "observeras" lite extra den kommande tiden.
Det spökar inne i kroppen på mig, det gör ont, känns konstigt och massor andra grejjer som händer när man är i slutet av graviditeten, och barnmorskan sa flera gånger med en lurig blick:
"Nu du Mikaela, det kan hända när som helst."

Denna dagen har varit vidrig, ur smärtsynpunkt. Det pockar på, det drar, det bökas och grejjas i magen. Det är nåt på gång.

Vad gäller den lilles rum så håller renovering på i full takt. Taket är målat och klart, taklister målade och på plats. D ska börja med väggarna inom kort. Det ska blandas till färg i olika nyanser innan det ska kladdas på vägg... Tur är att D är målare, så slipper man åka till affären för att bryta färg. Det fixar han ju helt själv och snabbt går det.

I huvudet har jag redan möblerat, ser mig själv sitta i fåtöljen vid fönstret och amma. Ser mig själv sitta där om två år också och läsa böcker med den lille. Hm, mys....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar