I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

fredag 1 februari 2013

Sjuk?

Igår kom hostan, idag låter det värre. Hon rosslar och rasslar.
Nu är hon snuvig och snuffsig. Det är sjukan som kommit till Munken.Vet inte om det var helgens besök som smittade och sedan bröt det ut efter babysimmet, men idag är hon ynklig lilla damen.

Något som jag dock inte fattar är hennes napp och vad hon gör med den...
När hon ligger i sängen kan hon tokskrika, fastän nappen är i munnen. Om man går in och pillar lite på den så att den möter hennes gom eller liknande så lugnar hon ner sig och blir nöjd.
Hon pillar väldigt mycket på sin napp med. Hon tar ut den, skruvar den i munnen och grejjar med den, men petar hon tillbaka den? Nej! Hon gallskriker istället.
Undrar när i utvecklingen bebisar lär sig peta tillbaka napparna i munnen, hoppas den dagen är nära...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar