Morgontv

Jag som alltför sällan har tv:n på i sovrummet på morgonen, tryckte idag igång den och hamnade i ett intressant ämne. Jag fick se psykologen Klefbom analysera och svara på frågor kring barn och sömn. För det första så tycker jag egentligen inte om henne, jag tycker hon alltför sällan svarar på frågorna som ställs utan kringgår ämnet litegrann, men ändå...

Idag ställdes frågor om sömn och hur man får till ett bra sömnbeteende hos barnen. Det gäller uppenbarligen att sätta gränser och när man ska göra det var lite osäkert. Man kan börja vid 7,8,9 månaders ålder...typ.

Barn ska sova i sin säng, och det gör inget om de skriker litegrann, man ska inte ta upp och leka med dem kl 3 på natten (Vem fan orkar det?!) och man ska gärna lära dem att somna själva. Hm, tänkte jag...Ida är ju bara 4 mån och vi har hållit på med detta ett bra tag...

Jag vet att det inte går att överföra detta till mitt barn, då hon är så liten, men jag tror att vi är en bit på väg.

Från att hon var 2 mån fick hon sova i sin vagga, i vårt rum, på natten. På dagen sov hon i sin stora säng i sitt rum.Från 3 mån sov hon i egen säng i eget rum både dagtid och nattetid.

Hon har nattat sig själv på dagtid sedan hon var mycket liten. Jag tror jag började lägga henne att sova själv redan när hon 3-4 veckor. Hon har fått jollra sig till sömns om hon inte har somnat snabbt. Ibland skrattar hon sig till sömns när hon pratar med sina saker, ibland skriker hon en kortare stund i hopp om att mamma eller pappa kommer och hämtar henne för att det är så tråkig att sova. Men alltsom oftast somnar hon ganska snabbt. Hennes säng har blivit synonymt med att sova. Man leker inte i sängen, inte tramsar utan där är en plats för sömn.

På kvällarna är hon kinkigare. Då vill hon helst inte sova utan lite krångel. Det är mycket roligare att vara vaken med mamma och pappa ju. Hon skriker samtidigt som hon gnuggar sig i ögonen och gäspar. Ibland somnar hon direkt för natten kl 20-20.30, ibland vaknar hon igen vid 21.30-22 och hoppas få komma upp och leka vidare. Då söver vi om henne genom att konstant gå in och peta in nappen, vända henne tillrätta, fram med snutte och på med täcket. Allt under tystnad...det ska ju vara tråkigt att vara vaken.

Jag hoppas vi har kommit en bit på vägen och att det underlättar för oss när hon är 7,8,9 mån som de pratade om på tv i morse. Jag tror inte vi har gjort fel, vi har gjort det som passar oss och det är väldigt skönt att veta att Ida klarar det själv oftast. Hon är trygg.

En annan sak som de tog upp på morgontv är att i Vietnam så gör man barnen blöjfria innan de är ett år. Det är överkurs för oss, men det var intressant att se att man genom att studera barnens uttryck kan faktiskt få dessa små att signalera när de behöver kissa eller bajsa. Nej, där går vi bet. Blöjfri inom 1 år känns inte som att vi kommer att nå...men kanske efter det.... ;)

Hittade denna bok på nätet, den kanske psykologen skulle tipsat om!