I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

måndag 27 februari 2012

Inskrivningen

Idag gick vi hand i hand till barnmorskan, D och jag.
Nej, inte hand i hand precis, men ni fattar.
Vi skulle träffa S...S var nerbäddad hemma och sjuk. Vi träffade B. En totalt förvirrad, knepig, virrig tant som inte visste vad hon gjorde. Hon frågade D tre gånger om vi bodde tillsammans, hon gjorde konstant fel i datorn så hon fick börja om hela tiden, samtidigt som hon sveper enorma mängder vatten. Vi satt mest och stirrade på väggarna medan hon pysslade med sitt.
När hon skulle mäta blodtrycket på mig så visste hon knappt vad hon skulle göra, men hon lyckades konstatera att jag hade runt 90, trodde hon...
Hoppas hon inte tjänstgör på förlossningen när jag ska dit, hon skulle säkert tappa bebisen i golvet eller nåt. Efter alla kontroller och frågor, var det dags för blodprover.
D var tvungen att åka till jobbet så vi skildes av i korridoren. Jag skulle ju flyga till Gällivare på eftermiddagen och vi ses inte åter förrän på onsdag kväll.
När jag instruerat henne var hon lätt kunde ta prover (jag är blodgivare och har koll på mina vener) så kunde hon äntligen komma vidare och jag kunde komma vidare därifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar