I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.

När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.

Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!

fredag 21 december 2012

Inte så lyckad trots allt

Jag var för ivrig i att tycka om min mysiga torsdag. Ida höll god min hela kvällen, men kl 21 började skrik och panik! Hon ville inte sova, och till slut var hon så trött att hon skrek bara av det. Övertrötta bebisar är inte att leka med. Suck, usch och fy. Man känner sig så fruktansvärt hjälplös när den lilla bara skriker och skriker och skriker...
Kl 23 kunde jag lägga henne i sin vagga och kl 24 slutade snyftningarna från vaggan. Hon skrek och snyftade sig till sömns, stackarn. Hon är så envis!

Hon vaknade igen kl 5 och jag ammade henne, hon somnar om och får mat igen kl 8. Förhoppningsvis blir det en bättre läggning i afton.
Idag ska jag på jullunch med jobbet och om skruttan sover så får hon stanna hemma och sova. Efter inatt så ligger hon back på sömnen...

Sedan är det fredagsmys! D är ledig till den 7 jan och vi ska ta vara på varje dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar