Har inte bestämt mig än om jag vill publicera bilder på min dotter och lägga ut på webben, därför är det torftigt här på bloggen. Antingen skiter jag i det och bara använder ord eller gör jag en Alex Schulman och publicerar henne fram till hennes 1-årsdag. Men jag vet inte...jag har inte bestämt mig.
Jag kan berätta lite om henne.
Förutom att hon växer alltför mycket för snabbt, hon har redan vuxit ut storlek 56 så är hon stundvis underbar. Hon ler, skrattar och följer med blicken. Eftersom hon låg två veckor för länge i magen är hon tidig i utvecklingen och gör sådant en 4-veckorsbebis ska göra, fastän hon bara är 2 veckor.
Hon sover ibland på natten, men oftast inte. Hon skriker sig hes när lamporna släcks och vill inte sova när mamma vill sova. Hon följer samma dagsrytm som hon gjorde i magen, dvs. vara mest aktiv mellan 19-05.
Lilla skruttan...hoppas rutinerna kommer så småningom.
Vi har bokat kyrka för dop, det blir i december. Ingen kommer orka hålla henne i jan/feb. Hon kommer vara för stor och klänningen kommer inte att passa. Vi tar det innan jul så är det avklarat.
Hon ska heta Ida, mellannamnet blir nog efter mig och min mamma, det blir troligen Lillemor. Vi ska fundera lite till på hennes mellannamn, jag och D innan vi skickar in pappren för registrering.
Mina katter skiter i den lilla än så länge, den store får fnatt när hon skriker och han springer runt i huset och är helt tokig. Den lille katten bryr sig inte heller, han går undan när hon skriker och kommer och kelar när hon är tyst och ligger still.
Nej, dags att amma. Skruttan är vaken.
I mitt förra förhållande fick jag tidigt veta att jag aldrig kommer att bli mamma, för han ville inte, under några som helst omständigheter, ha barn.
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.
När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.
Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!
Jag skulle aldrig få uppleva känslan av att vara gravid och få barn.
När förhållandet sprack och jag flyttade 40 mil ifrån mitt ex träffade jag en ny man.
En man som på vår första date sa, att han önskade inget hellre än hus och barn.
Efter 1 år och 4 månader i vårt hus blev jag gravid och den 7 oktober 2012 kom hon ut. Nu är vi tre på Munken!
Haha som jag känner igen mig. Vid Almas dop fick Martin hålla henne, för ingen annan orkade :)
SvaraRaderaDin beskrivning låter väldigt som alma också. Hon sov inte heller de första veckorna utan bara skrek och ville ligga På mig. Jag blev så svettig så lilla Alma såg ut som hon hade duschat när hon låg där med huvudet mellan mina ganska så stora Pamela bröst :/
Snart kommer ni få rutiner och då blir allt så mkt lättare:) Kram på Er